Manal på Idrottens hus

Ett andra hem

Kort efter att Manal och hennes make kommit till Sverige från Syrien gick de till Portalen. Där fick de lära sig svenska, de fick hjälp att söka jobb och utbildning, träffa både svenskar och andra nyanlända i samma situation. Kort sagt: Början på en långvarig vänskap som varar ännu.

Manal sitter vid sitt skrivbord på Idrottens hus i Klockaretorpet. Här jobbar hon som vikarie sedan någon månad tillbaka.
– Det är ett vikariat och jag vet inte om jag får vara kvar längre än ett halvår. Men jag är otroligt glad över att personalen på Portalen rekommenderade mig så att jag fick det här jobbet, säger hon.
Som koordinator sköter hon bland annat lokalbokningarna i Idrottens hus. Hon pratar svenska hela dagarna, både med dem som jobbar här och folk som ringer för att fråga om något eller boka lokaler.
– Jag studerade svenska på Portalen och undervisade sedan flera av de andra nyanlända som kommit dit. Jag har också jobbat på ett boende för ensamkommande barn och undervisat dem i svenska.
När hon och hennes familj kom till Norrköping för ungefär två och ett halvt år sedan fick barnen genast plats på skola och förskola. Men Manal och hennes man hade ingen sysselsättning. Så att komma till Portalen och direkt få chansen att ingå i en grupp som lärde sig svenska var det bästa som kunde hända dem.
– Portalen är som ett andra hem för oss båda. Nu studerar min man till svetsare och lastbilsförare, men om vi behöver sysselsättning igen kommer vi gå dit. Vi har fortfarande mycket kontakt med dem som är där. Nu ska eventuellt min äldsta dotter få komma dit och göra en del av sin skolpraktik som svensklärare.
Manal berättar att familjen flydde från Syrien och kriget när de märkte att situationen började bli för hotfull. Det föll bomber omkring dem och det kom ständigt larm om att IS var på väg mot staden där de bodde.
– Före kriget var allt så bra. Vi hade allt vi kunde önska. Min man drev en egen mekanisk verkstad och jag jobbade på ett konditori. Men vi vågade inte stanna kvar. Och nu är situationen där ännu värre. Jag tackar Gud att vi fick möjligheten att komma till Sverige och skapa ett tryggt liv för oss och våra barn.
Manal är uppenbart tacksam över hur bra det gått för henne och familjen, och hon återkommer flera gånger under samtalet till all hjälp hon fått av många svenskar – inte minst genom Portalen.
– Nu har jag fått arbetserfarenhet, vilket är ovärderligt. Att jobba och sysselsätta sig är bra för en själv och för barnen. Jag blir en förebild för mina barn, de ser att livet blir bättre om man har ett jobb!

”Jag blir en förebild för mina barn, de ser att livet blir bättre om man har ett jobb!”

Namn: Manal Abdulahad
Ålder: 36 år.
Bor: Lägenhet i centrala Norrköping, med man och tre barn 16, 14 och 6 år.
Gör: Har ett vikariat som koordinator på Idrottens hus i Klockaretorpet.
Kommer från: Staden Alhasakeh i Syrien. Kom till Sverige och Norrköping för cirka två och ett halvt år sedan.
Intressen: Gå långpromenader, umgås med familjen.
Gillar: Att baka! Jag hann att jobba ett år på ett konditori i Syrien innan vi blev tvungna att fly.