Manal på Idrottens hus

”Portalen fick mig att se glädjen i livet igen”

Gång på gång kom minnesbilderna tillbaka från Aleppo. Kriget på hemmaplan. Föräldrarna, vännerna och alla nära och kära som blev kvar. Jina Hadaya hade ingen aning om hur hon skulle kunna starta om livet på ett bra sätt när hon 2015 nådde fram till Norrköping med sin man och två barn.
– Jag kände en stor sorg. I sex månader glömde jag hur det kändes att skratta, att känna glädje. Det var många oroliga och sorgsna känslor, säger Jina. Ett av de viktiga verktygen tillbaka till livet – och indirekt också det viktiga, förlösande skrattet – kom via Portalen.
– Personalen där tog emot oss med ett stort leende på läpparna. De uppmuntrade oss, gav oss självförtroende, pratade och skrattade med oss. Det var som om komforten här sakta kom tillbaka, säger Jina och pekar på sitt eget hjärta.
Efter ett halvår började hon känna frid och trygghet.
– Jag mådde verkligen inte bra under kriget i Syrien eller när vi kom hit, men Portalen blev en plats där jag kände mig hemma; där alla invandrare hälsades välkomna. Dessutom fick jag hjälp att lära mig språket, säger Jina.
Hon minns särskilt en kyrkogudstjänst en söndag där prästens mässande lät som rena ramagrekiskan. Bokstavligt talat alltså.
– Jag förstod ingenting, hon kunde lika gärna ha pratat kinesiska eller japanska. Jag började gråta och undrade hur jag någonsin skulle kunna lära mig det där konstiga språket.
Med facit i hand gick det bättre – och det är något som Jina tackar Portalen för.
– Det var faktiskt ganska lätt att lära sig svenska till slut, säger hon med ett leende.
I framtiden vill hon jobba med något konstnärligt och kreativt; kanske florist.
– Oavsett vilket har jag fått en grund att starta om mitt liv. Tack vare Portalen skrattar jag igen, vilket eliminerar stress och ger mig komfort. Nu känner jag att allt går om man bara vill.

“De uppmuntrade oss, gav oss självförtroende, pratade och skrattade med oss.”